Väntan på idrottande barn

När man har barn som är aktiva inom något är det mycket väntan. Det är mornar och kvällar, kalla idrottshallar och illaluktande omklädningsrum. Eller väl preparerat för väntande föräldrar med gratis kaffe och te - alla varianter är testade.

Men jag gillar det. Jag VILL att mina barn ska idrotta, sjunga, dansa -ja vad som helst istället för att driva. Med E var det många timmar i idrottshallar, med och utan fik, tidiga helgmornar med matcher, väntan på de som skulle köras och tjat. Handboll både morgon och kväll. Men roligt var det. Alltid. Jag skulle inte vilja ha varit utan den tiden, den har gett härliga minnen och bra sammanhållning.

Nu är vi där med R. Idag sitter jag i en kall idrottshall. På en plint. Igår satt jag vid en glasvägg med spegel och drack te och tittade på träningen. Spegelväggen så vi ser men barnen ser inte oss. Lite olika nivå men lika kul. Taekwondo eller friidrott spelar ingen roll. Bara R gillar det.

Hellre ett intresse för barnen och väntan för oss än barn som inget vill. Sport är kul. Eller sång. Eller dans. Eller vad som helst som sysselsätter på ett bra sätt.