Ibland undrar jag...

...vad som kommer att hända i framtiden. Inte arbetsässigt men på boendefronten. Kommer vi att bo kvar i vårt trevliga men ganska dyra radhus? Bekvämt med tanke på att det är en hyresrätt men till de pengarna borde man kanske äga sitt boende. Eller ska man verkligen lägga ner pengar på att köpa ett hus i Stockholms-området, en plats där ett litet hus kostar lika mycket som en mindre herrgård någon annanstans. Men eftersom vi trivs med våra jobb är det också svårt att flytta.... Ja, det är många frågetecken.

Rent krasst skulle jag vilja flytta till landet. Egentligen helt vansinnigt med tanke på att jag är ganska mörkrädd. Eller är jag det... jag vet inte riktigt. Jag har inga problem att vara ensam hemma alls, inga problem att gå runt i mörkret men tycker att det t ex är superläskigt när det är alldeles mörkt runt husknuten (som när man är ute på landet i ett ensamt hus)
Men samtidigt är det ju så skönt att ha tystnaden och lugnet, att ha nära att gå en sväng i skogen eller kanske till en liten sjö i närheten. Skulle jag inte bry mig om arbete eller annat som band upp en, skulle jag absolut vilja flytta söderut. Kanske till en av städerna längs med västkusten eller kanske ner till Österlen. Eller varför inte till ett varmare land någonstans. Fast då skulle jag sakna den svenska vintern, iallafall när det är som bäst.
Jag älskar massor med snö, så som det har varit de senaste åren. Det är precis så en vinter ska vara, inte allt det där läskiga blasket som det kan vara utan riktigt kallt och massor av snö. Då är det så vackert att det gör ont.

Ett litet hus utanför Stockholm men ändå med möjlighet att pendla, det skulle vara bra. Det är svårt att bo på västkusten och ha kvar samma jobb. Omöjligt skulle jag vilja säga och då måste det ju bli här någonstans.

Nåja, det finns massor med tid att fundera. Vi har absolut inga husköparplaner nu eller funderingar på hur vi ska göra. Det enda jag med säkerhet vet är att jag inte vill bo i lägenhet. Inte än, kanske när jag blir så gammal att jag inte orkar annat men jag älskar att kunna gå ut på min egen gräsmatta med en kopp kaffe och en bok och inte vara tvungen att packa ihop en massa saker och åka iväg.

Många funderingar om något som inte ska hända just nu. Men kanske någongång. Eller inte.