Liten börjar bli stor

Min lilla flicka har blivit stor. Från att nästan alltid ha varit hemma, legat på sängen och läst och umgåtts med oss till att nästan aldrig vara hemma. Vi nästan tjatade på henne att göra något, träffa vänner, träna eller vad hon nu kände för men hon var lik mor sin. Trivdes bra hemma tills hon plötsligt blev vuxen.

Min lilla flicka är inne på sitt 18:e år och plötsligt finns det en väldigt trevlig pojkvän med i bilden. En pojkvän som desutom har lägenhet så varför ska hon vara hemma hos oss?
Det känns lite speciellt de där stegen mot vuxenlivet men jag vet ju hur det var själv. Så snart jag var klar med gymnasiet åkte jag till USA och var au-pair och när jag kom hem därifrån jobbade jag utomlands som reseledare. Jag tror och hoppas att det är något hon också kommer att göra. Inte nödvändigtvis de jobben men något utomlands. Att stå på egna ben och måste klara mycket själv, det stärker en mycket vidare i livet. Man vet hur man reagerar på olika situationer och att man klarar mycket mer än man tror - speciellt när det inte hela tiden finns någon att fråga.

Det känns konstigt och lite tomt - men samtidigt bra - när dörren till hennes rum står öppen. Jag saknar henne ofta även om jag vet att hon är nära men jag vet ju också att hon har det bra och att det är så det ska vara och kommer att bli i framtiden. Jag vet ju att hon flyttar hemifrån inom rimlig tid, hon är inte den typen av person som kommer att bo hemma hur länge som helst. Tack och lov..... skämt åsido, det är viktigt att ta steget ut i vuxenlivet helt och fullt den dagen man har möjlighet att göra det.
Jag håller alla tummar för att det går bra för min söta, älskade E och att hon för göra det hon vill och kommer att trivas med det.
Jag ärockså glad och lycklig över att ha henne hemma ett tag till, även om det inte är precis hela tiden. Det är som det ska vara när man är 18 och provar livets vingar.

Älskar dig E!