Äntligen!

Vad säger man?!?  De kunde när det verligen gällde. Fast de borde ha gjort det tidigare. Det är ju inte så att de inte har haft målchanser, snarare tvärtom. De har haft en hiskelig massa målchanser. Men vill det sig inte så vill det sig inte. När det låser sig så sätter det sig i huvudet och då är det svårt.

Men inte igår. En kall, småblåsig höstkväll lyckades de äntligen vinna - ordentligt också. De tog de poängen de var absolut tvungna till och det gjorde de med en målskillnad som kan vara skillnaden på att åka ner en division och stanna kvar. Nu känns det som om det kommer att lyckas. Jag tror det. På lördag så får vi hålla på Sundsvall och hoppas på att de gör massor med mål samtidigt som Ängelholm förhoppningsvis inte pallar trycket. Visst kan de förlora, men då måste Jönköping S också förlora  - med rätt antal mål.

Ja, det är inte enkelt det där med fotboll. Men roligt är det, mest i medgång men ibland också i motgång. Då gäller det att vilja lite till, att höja sig ett snäpp och ha ett "jävlar anamma".

Publiken har det och igår tror jag att det smittade av sig på spelarna. Det kändes så.

Förhoppningsvis var det sista kvällen för säsongen på Söderstadion i år. Jag kommer att sakna det - trots att man ibland fryser, inte mår helt bra, är trött och seg. Men gemenskapen värmer. Publiken värmer. Vännerna värmer.

Tack Hammarby för den här säsongen och på återseende i Superettan nästa år - men stora steg mot Allsvenskan! Vågar jag skriva det..??? Jag gjorde det iallafall......