Bra & dåliga dagar

Att leva med en dålig mage är så otroligt jobbigt. Att inte veta när man får så ont att man knappt kan prata eller gå, att inte veta om man hinner ta de kramplösande medicinerna - det är inte så lätt att leva med.

Just nu är jag inne i ett skov. Eller snarare på väg ut ur det. För den här gången. .... Det jobbigaste just nu är att smärtan flyttar sig. Från att det alltid har varit nedre delen av magen som gjort on och bråkat har det flyttat sig upp mot magsäcken. Jag vet att det är en irriterad tjocktarm jag lider av, ja har gjort varenda undersökning som finns. Ska trolige göra en till snart, med tanke på vad doktorn sa sist jag var där. "Om det inte blir bättre med tabletterna..." och det har det inte. Jo, medan jag äter dem men i samma sekund jag slutar är jag tillbaka på ruta ett.

Jag har levt med det här länge, ända sedan jag var tonåring så jag vet hur det är. Jag vet också att det är många, många som har det mycket värre än vad jag har det. De som har andra tarmsjukdomar som kräver operationer, specialkost och liknande. Jag har ingen direkt specialkost, jag vet vad jag inte tål och vad magen inte klarar och så funkar det. Det tristaste i det hela vad gäller kosten är mjölkprodukterna. Jag vet att det finns massor med mjölkersättningar men älskar man glass som jag, ja då är det extra jobbigt ibland. Tur man hakar upp sig på enkla saker, eller hur.

Jag har kunnat resa med mig mage, jag har jobbat utomlands i omgångar, jag reser i mitt nuvarande jobb och oftast funkar det. Jag har klarat av krampattacker på de konstigaste ställen men ibland har man inga val. Av någon konstig anledning går det också, fast man mår som en urvattnad disktrasa. Jag kämpar på och håller tummarna att det inte är något nytt. Troligen beror det på min stress som alltid har satt sig i magen.

Med tanke på senaste tidens händelser är det kanske inte så konstigt. Jag ska göra mitt bästa att komma över det och framför allt ska jag ta upp mina morgonpromenader igen. Det hinner jag ju nu när t-banan funkar igen.