torsdag 27 oktober 2011

Ibland är tekniken underbar

Tänk att man kan sitta hemma i soffan med datorn på soffbordet, och prata med sin dotter i ett annat land. Inte bara prata, det har man ju faktiskt kunnat göra väldigt, väldigt länge men att man kan se varandra. Det är underbart! Helt plötsligt känns det inte som om det är så långt borta när man kan se varandra, följa med i gester och miner. Det är härligt. Skype är super!

Lilla R tycker att det var så bra att prata med syrran och se henne. Men samtidigt gör det också att han saknar henne ännu mer. Idag var det stora tårar när samtalet var slut för han ville prata mer. Han har lite svårt att förstå att det faktiskt är "telefon via datorn".

Jag tycker att det är härigt! Det var också jätteroligt att få säga hej till hennes värdinna. Hon verkade vara supertrevlig och väldigt gullig. Det känns skönt att det har funnits en snäll och vänlig person i hennes närvaro, någon som hon förhoppningsvis har kunnat ty sig till om det har varit lite jobbig. Jag hoppas att de håller kontakten, om E vill, vill säga. Det har "bara" varit en månad men ändå. Sådana kontaker och personer ska man vara rädd om.

Det är så mycket enklare idag. Med Skype, facebook, mail, mobiltelefoner och sms är allt så mycket enklare. När jag var borta nästan ett år fanns inget av det. Bara vanlig telefon och ett samtal kostade en halv förmögenhet. Det blev korta samtal någon gång då och då, där mellan skrev vi långa brev fram och tillbaka över Atlanten. Det tog ca två veckor om man hade tur, innan det kom ett svar. De korta stegen till brevlådan var ibland fyllda av stor förväntan. Ibland var stegen tillbaka tunga, andra gånger studsade man och längtade efter att ungarna skulle sova middag så att man kunde få läsa breven i lugn och ro. Hade man extra tur låg det dessutom en svensk tidning i kuvertet. Det var lycka!

Idag läser man svenska tidningar på nätet var man än befinner sig, mailar och uppdaterar sin status så att alla ens vänner kan hänga med oavsett var man är. Det är annorlunda och plötsligt blir långt borta nära. Man kan berätta saker omedelbart, dela med sig av bilder och få respons snabbare är man hinner blinka. Det är roligt och underbart att ha den kontakten.

Hade vi bara pratat någon enstaka gång i telefon under dessa veckorna hade det känts konstigt men då hade man kanske inte varit medveten om så mycket annat. Jag säger tack till tekniken som är fantastisk. När den fungerar.

Snart ses vi på riktigt, E. Jag längtar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar