Gårdagen kändes inte helt bra redan från början. Vaknade ganska stressad med tanke på vilken arbetsuppgift jag skulle ta tag i. Dock visade sig den gå bra med diverse stopp och hakar på vägen. Humöret blev lite bättre när det visade sig att jag kunde men det klev aldrig upp till helt positivt. Det finns fortfarande stoppklossar och energitjuvar i min omgivning....
Fotbollen igår kunde ha blivit riktig rolig. Det kändes iallafall så när matchen började. Där finns det också energitjuvar som gör många människor på dåligt humör. Men det finns också en massa härliga, glada, varma underbara människor som man blir glad och lycklig av att träffa. Det var många galna skratt innan allvaret började och det var härligt.
Tyvärr kunde inte laget prestera som de borde, massor av skott bl a i krysset och en bränd straff - då kliver man inte uppåt i tabellen. Känns otroligt uppgivet från alla just nu, t o m för mig som annars brukar vara rätt lugn och ganska oberörd i dessa sammanhang.
Vi hämtade R hos barnvakten, ganska frusna, och kom hem. Hade precis lagt mig i sängen när brorsan ringde. Han är på Sicilien på semester med familjen och hade där fått ett tragiskt besked. Än nära och kär familjemedlem gick bort igår.
Jag har ett stort hål i hjärtat, det känns så otroligt tungt idag. Under många år hade vi ingen kontakt beroende på rådande familjeomständigheter men när jag fick E återupptogs kontakten. Vi har sedan haft sporadisk kontakt, först via brev men sedan via mail och Facebook. Trots att det var en äldre släkting var han helt fenomenal med tekniken. Så underbart att han hade det intresset och det gjorde att vi kunde följa med i varandras liv på ett helt annat sätt. Vi hann också träffas några gånger - inte så många som vi kanske hade önskat, men iallafall. Vi hann besöka honom och han hann besöka oss och även träffa min mor i samband med det besöket.
Vi skulle ev ha setts i tisdags. Det blev inte av, både för att han inte var hemma men också för att mitt schema var väldigt tight. Idag önskar jag att vi hade hunnit setts men vi hade ändå kontakt för några dagar sedan. Det gläder mig att han fick den sista veckan med sina barn och barnbarn, hans "ögonstenar".
Jag lider med hans barn, med hans syster och med alla vänner och bekanta. Han var en härlig man som jag kommer att sakna mycket. Vila i frid, käraste morbror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar