Idag är det en speciell dag. Ingen dag som egentligen brukar firas men ändå är den speciell. Det är nämligen det datum som står i min förlovningsring. Det är 8 år sedan min älskade J friade till mig. Han gjorde det som väldigt många vet, via storbildsskärmen på Söderstadion. Ett väldigt annorlunda frieri som aldrig kommer att glömmas och som det kommer att berättas för barnbarnen om - om jag får några vill säga.....
Tiden går så oerhört fort. Det är ofattbart att det är 8 år sedan. Men det är lika ofattbart att E har varit mer än 2 veckor i Canterbury. Det kändes som om hon åkte "för nån vecka sedan". Det är också svårt att förstå att för en vecka sedan satt vi i bilen på väg ut ur Stockholm med sikte på Varberg, nåja, nästan iallafall. Inte så många som vet var Gunnarsjö ligger. Den veckan har också bara sprungit förbi.
Innan vi hinner blinka är det 10-årig bröllopsdag. Planerna är Paris. Vi var där på bröllopsresa och på en av våra mysiga luncher träffade vi ett annat svenskt par som just firade sin 10-åriga bröllopsdag med att åka tillbaka. Vi snodde snabbt idén och bestämde oss för att det skulle vi komma ihåg. Får se hur det blir. Det kanske blir en annan storstad i Europa eller någonstans i världen. Men med tanke på hur tiden springer iväg är vi väl snart där.
På tal om tid. Nästa år tar E studenten. Jag tycker inte att det var speciellt länge sedan hon bytte skolan, lagom till 6:an. Och nu går hon då sista året på gymnasiet. Snart dags att börja titta i gamla fotoalbum och leta efter den där roliga bilden som alla kommer att få se. Jag ska vara snäll. Tror jag. Lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar